Redan 1943 gjordes en första studie över möjligheterna att bygga en flygplats på St Helena. Slutsatsen var att detta inte var ett genomförbart projekt.
1973 gjordes en ny studie som tittade på olika möjliga platser att anlägga en flygplats, men även denna kom fram till att hela skulle bli för kostsamt, bl.a beroende på väderförhållandena.
Andra idéer har dykt upp under åren, t.ex att flyga med sjöflygplan och diverse privata intressenter har kommit upp med olika förslag genom åren.
2005 beslutade brittiska regeringens Department for International Development (DFID) att man skulle finansiera en flygplats. En upphandling gjordes och 2008 fick ett italiensk företag kontraktet. det hela stoppades dock upp redan 2009 bl.a. på grund av finanskrisen. 2011 började man om igen med en ny upphandling och kontraktet gick denna gång till det sydafrikanska bolaget Basil Reed.
Ett enorm arbete började. Man fick skeppa maskiner och nästan allt material med båt till ön.
Man byggde en ny hamn och en helt ny väg till flygplatsen från hamnen. Stora klippor sprängdes bort och användes för de enorma mängder massor som behövdes för att fylla igen en hel dalgång.
Bygget fortskred och februari 2016 sattes som officiell öppningsdag. I september 2015 gjordes den allra första testlandningen med ett litet plan. Den visade att ett stort antal förbättringsåtgärder var nödvändiga och startdagen sköts upp några månader.
I april 2016 gjorde flygbolaget Comair, som fått kontraktet på trafiken, en riktig testflygning med den flyplanstyp man tänkte använda, en Boeing 737. Planet lyckades landa först på andra försöket på grund av de stora problemen med vindskjuvning. Öppnande av flygplatsen fick återigen skjutas upp och efter många turer hit och dit kom man fram till att man måste använda mindre plan för att klara vindproblemen. En ny upphandling gjordes. Kontraktet gick denna gång till sydafrikanska Airlink som skulle flyga med plan av typen Embraer 190. Den första officiella flygningen skedde den 14 October 2017 och sedan dess går det ett plan mellan Johannesburg, med anslutning till Kapstaden, och St Helena varje lördag. Den totala kostnaden för projektet uppges vara 285 miljoner pund. Resten är historia.
Klockan halv tolv blev jag och de andra hotellgästerna som skulle resa upphämtade med taxi. Resan till flygplatsen på de vindlande vägarna tar nästan en timme. Det var redan en ordentlig kö till incheckningen som gick i snigelfart. Det är helt klart ett och annat som behöver trimmas in innan det flyter som det ska.
Några av kompisarna från båten som ska stanna lite längre kom för att vinka av.
Det inkommande planet var en och halv timme försenat så jag stannade på utsiktsbalkongen för att se det landa. Vad händer då? Helt plötsligt väller det in en enorm tjocka över flygplatsen. Planet som just var klart för inflygning fick vänta och gjorde två svängar innan det lika plötsligt klarnade upp igen så att man kunde landa. Planet mellanlandar och tankar i Windhoek i Namibia på vägen till St Helena just för att man ska ha bränsle nog att kunna vänta lite i luften. Men jag undrar hur många svängar de kan göra innan de blir tvungna att gå till Ascension Island, som är den närmaste alternativa flygplatsen, 130 mil bort.
När planet väl landat gick jag till säkerhetskontrollen, men passkontrollören hade redan stängt och gått sin väg. Ett ögonblick av stor nervositet utbröt, men slutligen lyckades de få tag i henne. Sur och dum var hon, men där gällde det att hålla god min i elakt spel. Det kändes på något sätt ganska angeläget att komma med just det här planet.
När det var dags för boarding vällde ett nytt dimmoln in över flygplatsen, denna gång kombinerat med regn. Jag får erkänna att jag undrade lite över hur det här skulle sluta, inte minst när planet nått början på startbanan som stupar rakt ner sisådär en hundra meter. Och likadant ser det ut i andra änden.
Planet tog dock fart och det var absolut en av de allra mjukaste starter jag varit med om, så det var bara att andas ut och slappna av under resan till Johannesburg där vi stannar över natten för att fortsätta till Kapstaden i morgon bitti.
Egentligen skulle planet ha mellanlandat i Windhoek också på tillbakavägen så att vi kunde byta till ett flyg till Kapstaden samma kväll. Flygbolaget påstår att man ännu fått tillstånd att låta passagerarna byta i Windhoek. Jag tror snarare att de kommit på att det är mycket billigare att betala för en hotellnatt för oss i Johannesburg än att mellanlanda och tanka i Windhoek. Men vad vet man?
