Upp till toppen

Dagen inleds med ännu en "Post box walk", den här gången till St Helena högsta punkt, Diana's Peak,  823 m.ö.h.   Det är lite duggregn när Aaron hämtar upp mig på hotellet kl. 9 och på högre höjder sveper dimman in. Det kan ju vara intressant med lite omväxling till det strålande solsken vi haft hittills.

På den här höjden är det nästan alltid fuktigt och svalt och det ser man också på vegetationen. 

En  ormbunke med tjocka blad som är endemisk, d.v.s bara återfinns här. Aaron håller fram en annan endemisk planta som jag tyvärr glömt namnet på.

Black cabbage tree

Det här är en cloud forest och idag gör den verkligen skäl för namnet

Fuchsia känner vi igen från våra egna trädgårdar

Här har vi en blushing snail, också den endemisk

Äntligen framme på toppen

Och då måste det ju stämplas och skrivas i loggboken

 '
Så bär det nedåt igen

Det har börjat klarna upp

och vi passerar några betande kor på vägen till Longwood där Aaron lämnar så att jag kan göra ett besök i det som var Napoleons bostad under största delen av hans vistelse på ön 1815-1821

En rundtur med fyrhjulsdrift

Så är det dags för avfärd för min heldagsutflykt. Klockan nio kommer Aaron Legg till hotellet och hämtar mig med sin bil.

Han ska ta mig ut på en rundtur som kommer att överträffa all mina förväntningar. Efter att ha sett ön från utsidan när vi kom med båten och efter rundvandringen i Jamestown med omgivningar trodde jag att jag sett ungefär hur resten skulle se ut.  Men det visade sig vara långt ifrån sanningen.  Naturen förändrar sig ständigt när man reser omkring på ön. Stundtals befinner man sig i en blåsig öken för att strax därefter komma in i en tropisk regnskog, en hed i Skottland, en strandskog på Gotland, gröna kullar på Irland osv. osv.  Det hela kan knappast beskrivas i ord. Jag lägger upp ett urval av de hundratals bilder jag tog och lämnar lite kommentarer ibland.

Resan börjar på en av dessa vägar som anlades redan på sjuttonhundratalet när britterna koloniserade ön. Asfalten är nyare men murarna är kvar sedan dess.

På vägen upp ser vi "Heart shaped waterfall" i hela sin skönhet. Mycket bättre än från gårdagens "Post box walk". Tänk er hur det skulle se ut med vatten som forsar ner i mitten av hjärtat.

I det gula huset därnere, Briars, som på bilden dessvärre skyms av ett träd, fick Napoleon tillbringa de första veckorna på ön medan man försökte ordna ett bättre boende.  Men vi återkommer till Napoleon.

Vindmöllorna här levererar ungefär 24 procent av öns elbehov. Solceller står för ytterligare 16 procent och resten ett oljeeldat kraftverk.

Kor, får och getter betar på ön. Det finns en grisfarm och två slakterier, men det räcker inte för att vara självförsörjande på kött. Man har ingen som helst mjölkproduktion så det finns bara H-mjölk i butiken. Smöret kan komma så långt som från Danmark i form av Lurpack.

Här ser man flygplatsen i bakgrunden. Värt en särskild historia längre fram.

Skillnaden mellan de karga vulkanklipporna och de grönskande dalarna är enorm. Man tycker att man skulle kunna odla vad som helst här och man har också försökt med nästan allt. Dadelpalmer, bananer, vin... Det som lyckats bäst är kaffe, som ska var riktigt bra. Jag har inte hunnit prova än. Men man lär leverera både till Starbucks och Harrods. Tomatodling i lite större skala är också på gång med inspiration från Teneriffa.

Sandy Beach ser verkligen inbjudande ut, men ett dopp här skulle med största sannolikhet också bli det sista på grund av de starka undervattenströmmarna.

En nio-håls golfbana finns det också komplett med ett litet klubbhus. Inga problem med starttider, utom möjligen på lördagar.

En liten titt på  djurlivet. 

Tittar du noga så hittar du en Wirebird här. Det är en fågel som bara finns på St Helena. 

En fågel som togs hit en gång för att ta död på insekter men som blivit en slags gråsparvarnas gråsparv är "Indian Mynah"

Jag började med att fotografera den här geten.

Då fick jag höra en massa ljud från min högra sida. Och där stod en annan get som minsann  också ville fotograferas

Längre bort träffade vi på några exemplar av ett av mina favoritdjur, åsnorna.

Och så har vi då Jonathan. Världens äldsta sköldpadda. 

Han kom till St Helena 1882 som en present från Seychellerna och antogs vara 50 år gammal då, så  han skulle alltså vara 186 år nu. Ingen kan vara riktigt säker förstås men hans finns med på foton tagna 1902 och var fullvuxen då.

Förr fick man klappa Jonathan och fotografera sig med honom, men eftersom folk matade honom med saker som gjorde att han fick ont i magen får vi tyvärr bara se honom på lite avstånd. Här är han i alla fall.  

Trots sina 186 år har Jonathan vad man vet inte haft lyckan att bli papa till några småsköldpaddor. För att ändra på detta tog man på nittiotalet hit ännu en sköldpadda som han skulle para sig med., Fredrica Sexlusten var det tydligen inget fel på. Han har gjort sitt allra bästa, men några ägg blev det inte.  Anledningen kom man på för bara en liten tid sedan när en veterinär skulle kurera en skada på Fredricas skal. Det visade sig att Fredrica också är en hansköldpadda, Fredric.  Så efter 186 år  kom Jonathan slutligen ut ur garderoben som gay. 

 När Napoleon kommit till ön uttryckte han starka önskemål om att få bo just här, men guvernören tyckte inte alls att det var en särskilt bra idé.  

Slutligen, lite praktisk botanik

Det finns ett destilleri på ön som produceras sprit baserat på lokala smakgivare.

Tungi som görs på kaktusen "Prickly pears" smakar lite som en Slivovitz. Inte alls så dum och kan också blandas med Tonic med gott resultat.

Värre är det med ginen gjord på enbär från Barbados Ceder Juniper. Smakar som parfym och kan tyvärr inte rekommenderas.

En första tur i Jamestown som blev en post box walk

Jag tänkte ta mig en liten eftermiddagstur i Jamestown men det slutade med en första fullbordad postbox walk!

Jamestown består egentligen av en huvudgata, Main Street,  som sedan delar sig i två, Napoleon Street och Market Street, som går från hamnen genom den smala dalen upp i bergen där de två återigen förenar sig till en väg som går vidare upp mot den övre delen av ön för att beskriva det hela enkelt.   I den nedre delen av staden har vi "The Castel" där Guvernören och "St Helena Government" håller till.  Den nuvarande guvernören, Lisa Phillips, är den första kvinnliga och hon är mycket inriktad på att modernisera ön bl.a. genom satsningar på internet och sociala media. Detta kan märkas inte minst på administrationens mycket informativa website: http://www.sainthelena.gov.sh/

Inte långt därifrån finner vi öns polisstation och fängelse. Det lär sitta ett par interner därinne just nu. Förhållanden är nog inte de bästa och man tittar på en plats för ett nytt fängelse.

Sedan kommer kyrkan byggd 1774.  En av oerhört många kyrkor på ön. Jag har inte den exakta siffran, men det finns kyrkor från alla slag samfund, inklusive Jehovas vittnen, överallt runt ön.  Bara den Anglikanske kyrkan har 11 kyrkor på ön.  Och det med en befolkning på omkring 4.000 själar.  Vi kan jämföra med Gotlands 93 kyrkor på 58.000 invånare. Men som vi senare ska se finns det många andra likheter mellan de två öarna.

Fortsätter man sedan uppåt ligger några hotell av varierande standard och ett antal butiker, återigen av varierande standard. Många av butikerna, bensinstationen, resebyrån osv. drivs av företaget Solomon's som till största delen ägs av St Helena Government. Men oavsett vilken affär man går in  i är det som att ta ett rejält steg tillbaka i tiden.  På den här bilden ser vi fönstren till Solomon's största snabbköp i Jamestown där man i fönstren skyltar med bl.a toalett- och hushållspapper och tvättmedel.  Detta ska nog dock förstås mest som att de är stolta och glada att just nu kunna erbjuda dessa produkter. Även om man nu har flyg varje vecka kan ju inte alla varor flygtransporteras och i vilket fall som helst lever nog känslan kvar av att hyllorna i affärerna fylls upp när postbåten kommer för att sedan gradvis tömmas intill nästa båts ankomst en månad senare. Väldigt lite produceras lokalt, sorgligt nog också sådant som mycket väl skulle kunna produceras här, så man är nästan helt beroende av import av allt.

Och här är bensinstationen förresten

Alltnog,  jag vandrade vidare och här kommer några bilder av hus och annat jag stötte på under vägen.

När jag kommit fram  till sjukhuset tänkte jag först vända tillbaka, men när jag fick se skylten "Heart shaped waterfall 1.6 miles" kom jag på andra tankar.

Jag har ju läst om vattenfallet som en av öns största attraktioner. Visserligen är det inget vatten i det nu under sommaren men det måste ändå vara värt ett besök.

Så småningom smalnade vägen av

För att sedan övergå i en skogsstig med lite klättring och varningsskyltar. Men skam den som ger sig.

Och när jag väl var framme möttes jag av denna sköna syn. Ett litet skåp med en stämpel och en gästbok. Jag hade utan att veta om det avverkat en "Post box walk". Det finns 21 sådana vandringsleder på St Helena och de avslutas alltid med skåpet där man kan skriva in sig i boken och få en stämpel som bevis att man varit där.

Och själva vattenfallet? Jag fick mycket bättre bilder av det från utflykten nästa dag, så vi får återkomma till det.

För att komma tillbaka till Jamestown tänkte jag ta den andra vägen ner. I korsningen där de två vägarna möts träffade jag den här mannen som sa att han bodde inte så långt därifrån. Det visade sig vara en mycket strategisk placering. Han inte bara vinkade till alla bilar som passerade. Det är för övrigt något som alla förväntas göra. I varenda bil som passerade mig under promenaden vinkade man till mig och man förväntas självfallet vinka tillbaka. En riktigt trevlig vana som påminner mig om när jag och familjen var i Burma för några år sedan och alla ropade "mingalabar" vart än man gick. 

Hursomhelst, mannen i vägkorsningen inte bara vinkade, han hade några ord att utbyta med alla som körde förbi. Så genom sin strategiska placering kan vi lugnt utgå från att han känner varenda människa på ön. 

Och bakom sin rygg hade han denna fantastiska vy över Jamestown, inklusive RMS St Helena där ute på redden.