Så är det dags för avfärd för min heldagsutflykt. Klockan nio kommer Aaron Legg till hotellet och hämtar mig med sin bil.
Han ska ta mig ut på en rundtur som kommer att överträffa all mina förväntningar. Efter att ha sett ön från utsidan när vi kom med båten och efter rundvandringen i Jamestown med omgivningar trodde jag att jag sett ungefär hur resten skulle se ut. Men det visade sig vara långt ifrån sanningen. Naturen förändrar sig ständigt när man reser omkring på ön. Stundtals befinner man sig i en blåsig öken för att strax därefter komma in i en tropisk regnskog, en hed i Skottland, en strandskog på Gotland, gröna kullar på Irland osv. osv. Det hela kan knappast beskrivas i ord. Jag lägger upp ett urval av de hundratals bilder jag tog och lämnar lite kommentarer ibland.
Resan börjar på en av dessa vägar som anlades redan på sjuttonhundratalet när britterna koloniserade ön. Asfalten är nyare men murarna är kvar sedan dess.
På vägen upp ser vi "Heart shaped waterfall" i hela sin skönhet. Mycket bättre än från gårdagens "Post box walk". Tänk er hur det skulle se ut med vatten som forsar ner i mitten av hjärtat.
I det gula huset därnere, Briars, som på bilden dessvärre skyms av ett träd, fick Napoleon tillbringa de första veckorna på ön medan man försökte ordna ett bättre boende. Men vi återkommer till Napoleon.
Vindmöllorna här levererar ungefär 24 procent av öns elbehov. Solceller står för ytterligare 16 procent och resten ett oljeeldat kraftverk.
Kor, får och getter betar på ön. Det finns en grisfarm och två slakterier, men det räcker inte för att vara självförsörjande på kött. Man har ingen som helst mjölkproduktion så det finns bara H-mjölk i butiken. Smöret kan komma så långt som från Danmark i form av Lurpack.
Här ser man flygplatsen i bakgrunden. Värt en särskild historia längre fram.
Skillnaden mellan de karga vulkanklipporna och de grönskande dalarna är enorm. Man tycker att man skulle kunna odla vad som helst här och man har också försökt med nästan allt. Dadelpalmer, bananer, vin... Det som lyckats bäst är kaffe, som ska var riktigt bra. Jag har inte hunnit prova än. Men man lär leverera både till Starbucks och Harrods. Tomatodling i lite större skala är också på gång med inspiration från Teneriffa.
Sandy Beach ser verkligen inbjudande ut, men ett dopp här skulle med största sannolikhet också bli det sista på grund av de starka undervattenströmmarna.
En nio-håls golfbana finns det också komplett med ett litet klubbhus. Inga problem med starttider, utom möjligen på lördagar.
En liten titt på djurlivet.
Tittar du noga så hittar du en Wirebird här. Det är en fågel som bara finns på St Helena.
En fågel som togs hit en gång för att ta död på insekter men som blivit en slags gråsparvarnas gråsparv är "Indian Mynah"
Jag började med att fotografera den här geten.
Då fick jag höra en massa ljud från min högra sida. Och där stod en annan get som minsann också ville fotograferas
Längre bort träffade vi på några exemplar av ett av mina favoritdjur, åsnorna.
Och så har vi då Jonathan. Världens äldsta sköldpadda.
Han kom till St Helena 1882 som en present från Seychellerna och antogs vara 50 år gammal då, så han skulle alltså vara 186 år nu. Ingen kan vara riktigt säker förstås men hans finns med på foton tagna 1902 och var fullvuxen då.
Förr fick man klappa Jonathan och fotografera sig med honom, men eftersom folk matade honom med saker som gjorde att han fick ont i magen får vi tyvärr bara se honom på lite avstånd. Här är han i alla fall.
Trots sina 186 år har Jonathan vad man vet inte haft lyckan att bli papa till några småsköldpaddor. För att ändra på detta tog man på nittiotalet hit ännu en sköldpadda som han skulle para sig med., Fredrica Sexlusten var det tydligen inget fel på. Han har gjort sitt allra bästa, men några ägg blev det inte. Anledningen kom man på för bara en liten tid sedan när en veterinär skulle kurera en skada på Fredricas skal. Det visade sig att Fredrica också är en hansköldpadda, Fredric. Så efter 186 år kom Jonathan slutligen ut ur garderoben som gay.
När Napoleon kommit till ön uttryckte han starka önskemål om att få bo just här, men guvernören tyckte inte alls att det var en särskilt bra idé.
Slutligen, lite praktisk botanik
Det finns ett destilleri på ön som produceras sprit baserat på lokala smakgivare.
Tungi som görs på kaktusen "Prickly pears" smakar lite som en Slivovitz. Inte alls så dum och kan också blandas med Tonic med gott resultat.
Värre är det med ginen gjord på enbär från Barbados Ceder Juniper. Smakar som parfym och kan tyvärr inte rekommenderas.