Varför St Helena? Och varför just nu?

Alltsedan vi läste i skolan om Napoleon och hans fångenskap på den avlägsna ön i syd-Atlanten har jag känt en särskild fascination för St Helena. Och när jag för många år sedan läste en artikel i SvD  om ön och om resan dit med postbåten från Kapstaden bestämde jag mig för att jag en dag skulle resa dit. Jag satte upp det på min "bucket list" som ett projekt att genomföra någon gång i framtiden efter min pensionering.

Så under en middag hos goda vänner i Frankrike för ett par år sedan där Staffan Heimersson var en av gästerna kom vi att tala om det fascinerande med att resa till avlägsna och otillgängliga platser. Han visste att berätta att man just satt igång att bygga en flygplats på St Helena som snart skulle öppnas. Något som skulle göra ön mycket mer lättillgänglig och för evigt förändra denna hittills så orörda plats. Ville man åka till en ö dit inte så många kommer fick man nog istället titta på Tristan da Cunha eller varför inte Pitcairn Island dit det inte går några reguljära förbindelser alls.

Jag kollade förstås upp det hel närmare och mycket riktigt, den brittiska regeringen hade satsat ungefär 3 miljarder kronor (285 miljoner pund) på att bygga en flygplats som skulle bli klar 2015 och då skulle också postbåten för evigt dras in.  Med ännu ett antal år kvar till pensionen insåg jag att jag nog lika gärna kunde ta bort resan med postbåten till St Helena från Bucket-listan. Och att ta sig till Tristan da Cunha med en lastbåt som möjligen har vägarna dit någon gång skulle nog vara lite väl strapatsrikt.

Men så, av en ren händelse tänkte jag för ungefär ett år sedan att jag skulle ta en titt på hur det gått med flygplatsen på St Helena. Och då visade det sig att hela projektet hade kärvat till sig ordentligt. Flygplatsen var visserligen klar efter diverse förseningar och invigningen hade till sist bestämts till maj 2016. Strax dessförinnan gjordes en testflygning med en Boeing 737 från British Airways som dock vid landningen nästan höll på att krascha på grund av de svåra vindförhållandena.

Vid bygget av flygplatsen hade man tydligen totalt förbisett risken för vindskjuvning som lär vara ett av de  mest problematiska och farliga väderfenomenen för flygtrafik. Invigningen av flygplatsen sköts upp på obestämbar tid och tidtabellen för postbåten förlängdes.

Jag insåg att jag därför fortfarande hade en chans att ta mig till St Helena på det gamla sättet och bestämde mig för att slå till. Jag bokade in mig på den sista turen som fanns med i den förlängda tidtabellen, januari 2017. 

Under tiden sedan dess  har mycket hänt. Efter många undersökningar och tester kom man fram till att det skulle vara helt säkert och problemfritt att starta och landa på flygplatsen med mindre flygplan.  En ny upphandling gjordes och den 14 oktober 2017 startade det sydafrikanska flygbolaget Airlink reguljära flygningar med en Embraer E190 varje lördag mellan Sydafrika och St Helena.

Detta innebar att man också beslutade att postbåten RMS St Helena skulle tas ur trafik för gott och den tur jag är bokad på kommer därför också att bli den allra sista för båten som varit i trafik på St Helena sedan 1990.  Jag får alltså chansen att vara med bland de sista resenärerna med RMS St Helena när hon lämnar Kapstaden den 24 januari 2017 för allra sista gången och samtidigt vara en av de första att  flyga tillbaka från den nya flygplatsen på St Helena.