Landstigning i Jamestown

Äntligen framme i Jamestown. En av väldigt få platser där man kan landstiga på ön. I övrigt är det bara höga och närmast lodräta klippväggar runt hela ön. Så det var här den första landstigningen skedde och det var också också den plats dit Napoleon kom först. Man har nu byggt en ny hamn med pir och vågbrytare i en angränsande vik som heter Ruperts så att det lastfartyg som ska avlösa RMS St Helena kan lägga till vid kaj för last och lossning.  RMS kan dock inte använda den hamnen så för oss och alla containrarna gäller lossning ute på redden.

Vi fick lämna våra väskor tidigt på morgonen så att de kunde placeras i en låda som sedan lyftes ombord på en pråm. Här ser vi väskorna på väg mot land. Tur att det inte är några vågor idag.  

Snart blir det min tur att bli uppropad för landstigning.

Väl inne på land väntar noggrann pass- och tullkontroll. Inga foton får tas där!

Utanför står "the Saints" och väntar på anhöriga som kommer med båten. Jag blir också mött av en person från hotellet som berättar att detta är ett väldigt vemodigt ögonblick för öborna. I alla år har man kommit hit och mött de som kommer och tagit farväl av de som reser.  Att hämta någon på en flygplats kan aldrig bli samma sak.















Väl incheckad på hotellet som är helt nyöppnat och inrymt i ett varsamt renoverat 1700-talshus (jag får återkomma till det senare) är det dags för en rundtur i staden. Överallt möter jag medpassagerare från båten så det finns många att tala med och utbyta första erfarenheter.

En av huvudattraktionerna är "Jacob's ladder". En trappa med 699 steg som går 183 meter upp på berget. En utmaning som måste antas men som jag sparar ett par dagar.  .

Istället tar jag en tur på en av de två vägarna ut från Jamestown som också går brant uppåt berget. Jag fångade den här vyn. Man ser i alla fall lite av Jamestown, men jag återkommer med mer om Jamestown.   I morgon väntar en heldags rundtur över hela ön med fyrhjulsdriven jeep.