Livet ombord fortskrider som vanligt, vädret likaså. På morgnarna är det lite skyigt och sedan klarnar det upp med fullt solsken på eftermiddagarna. Vi har verkligen haft tur med vindarna. Det var lite bumpigt i början, men nu är inte våghöjden mer än högst någon meter. Även för besättningen på bryggan förefaller det vara ganska lata dagar, åtminstone efter vad jag såg vid bryggbesöket igår. Efter avgången från Kapstaden är det spikrak kurs i fem dagar. Man behöver inte oroa sig för plötsligt uppdykande grund heller, djupet är just nu 5.000 meter. Däremot kan det flyta omkring containrar, timmer och annat som slitit sig loss från något fartyg. Så sova kan de inte göra.
Hittills har jag bara sett en fågel samt seglen från en segelyacht långt bort i fjärran. I övrigt bara hav.
Idag spelas det cricket på däck men det tror jag faktiskt jag avstår från. Istället kan vi titta lite fakta om St Helena och fartyget.
Ön upptäcktes 1502 av den portugisiske sjöfararen Joao da Nova. Portugiserna använde St Helena som en plats för fartyg att stanna upp och fylla på förnödenheter på vägen till och från Ostindien. Man byggde hus och en kyrka, planterade växter och tog dit får och grisar. Sjuka sjömän kunde lämnas kvar på ön för att sedan hämtas upp på tillbakavägen om de fortfarande var i livet.
Först 1588 kom den första engelska upptäcktsresanden, Thomas Cavendish till ön. Han beskrev den som ett paradis på jorden och därmed var hemligheten bruten. Både Holland och England började intressera sig för ön och till slut drev man bort portugiserna. 1633 gav den engelska kronan Ostindiska kompaniet rätt att kolonisera och försvara ön. Därmed tog England också formellt St Helena i sin besittning. På den tiden uppgick befolkningen till mindre än hundra personer.
Åren därefter försökte holländarna flera gånger ta tillbaka ön utan att lyckas med mer än en kortvarig ockupation. Befolkningstalet har varierat över åren, livet har stundtals varit svårt och missnöjet bland soldater och befolkning ledde bland annat till flera myterier.
Nästa viktiga milsten var förstås 1815 när Napoleon kom till ön. Dit återkommer vi när jag besöker Napoleons bostad på ön nästa vecka.
Men låt oss till sist hoppa framåt i tiden och säga några ord om båten RMS St Helena.
Den första fartyget med namnet St Helena var en 23 meter lång skonare som Ostindiska kompaniet hade i trafik mellan 1814 och 1831 då den förliste i en storm. 1833 tog engelska Kronan över ansvaret för St Helena från Ostindiska kompaniet och 1857 fick Union Steamship Company ett kontrakt att föra post mellan England och Kapstaden med stopp vid St Helena en gång i månaden. Trafiken utfördes med olika fartyg fram till 1977, då man lade ner rederiet.
Detta ställde naturligtvis till stora problem för St Helena och man beslutade att starta ett nytt rederi speciellt för trafiken på St Helena, St Helena Shipping Company. Man köpte in ett kombinerat frakt- och passagerarfartyg som gått mellan Vancouver och Alaska och döpte det till St Helena, nu också med den officiella beteckningen RMS (Royal Mail Ship). Fartyget sattes i trafik 1978 och avgick regelbundet mellan Storbritannien, Kanarieöarna, Ascension Island, St Helena och Kapstaden. Under Falklandskriget chartrades RMS St Helena av brittiska försvaret och man fick istället sätta in temporära lösningar som inte fungerade särskilt bra. Efter att hon kom tillbaka i trafik igen 1983 insåg man att man behövde ett större och bättre anpassat fartyg och som ett stöd till utvecklingen av St Helena beslutades att specialbygga ett helt nytt kombinerat frakt-och passagerarfartyg för St Helena.
Fartyget som är 105 meter långt, gör ungefär 15 knop och har kapacitet för 156 passagerare och 57 mans besättning, byggdes i Aberdeen och hade sin första resan 14 november 1990. Det är alltså samma fartyg som nu gör sin sista resa med 123 passagerare och 98 containrar. Det finns mycket mer att berätta men det tar vi en annan gång.
No comments:
Post a Comment