En första tur i Jamestown som blev en post box walk

Jag tänkte ta mig en liten eftermiddagstur i Jamestown men det slutade med en första fullbordad postbox walk!

Jamestown består egentligen av en huvudgata, Main Street,  som sedan delar sig i två, Napoleon Street och Market Street, som går från hamnen genom den smala dalen upp i bergen där de två återigen förenar sig till en väg som går vidare upp mot den övre delen av ön för att beskriva det hela enkelt.   I den nedre delen av staden har vi "The Castel" där Guvernören och "St Helena Government" håller till.  Den nuvarande guvernören, Lisa Phillips, är den första kvinnliga och hon är mycket inriktad på att modernisera ön bl.a. genom satsningar på internet och sociala media. Detta kan märkas inte minst på administrationens mycket informativa website: http://www.sainthelena.gov.sh/

Inte långt därifrån finner vi öns polisstation och fängelse. Det lär sitta ett par interner därinne just nu. Förhållanden är nog inte de bästa och man tittar på en plats för ett nytt fängelse.

Sedan kommer kyrkan byggd 1774.  En av oerhört många kyrkor på ön. Jag har inte den exakta siffran, men det finns kyrkor från alla slag samfund, inklusive Jehovas vittnen, överallt runt ön.  Bara den Anglikanske kyrkan har 11 kyrkor på ön.  Och det med en befolkning på omkring 4.000 själar.  Vi kan jämföra med Gotlands 93 kyrkor på 58.000 invånare. Men som vi senare ska se finns det många andra likheter mellan de två öarna.

Fortsätter man sedan uppåt ligger några hotell av varierande standard och ett antal butiker, återigen av varierande standard. Många av butikerna, bensinstationen, resebyrån osv. drivs av företaget Solomon's som till största delen ägs av St Helena Government. Men oavsett vilken affär man går in  i är det som att ta ett rejält steg tillbaka i tiden.  På den här bilden ser vi fönstren till Solomon's största snabbköp i Jamestown där man i fönstren skyltar med bl.a toalett- och hushållspapper och tvättmedel.  Detta ska nog dock förstås mest som att de är stolta och glada att just nu kunna erbjuda dessa produkter. Även om man nu har flyg varje vecka kan ju inte alla varor flygtransporteras och i vilket fall som helst lever nog känslan kvar av att hyllorna i affärerna fylls upp när postbåten kommer för att sedan gradvis tömmas intill nästa båts ankomst en månad senare. Väldigt lite produceras lokalt, sorgligt nog också sådant som mycket väl skulle kunna produceras här, så man är nästan helt beroende av import av allt.

Och här är bensinstationen förresten

Alltnog,  jag vandrade vidare och här kommer några bilder av hus och annat jag stötte på under vägen.

När jag kommit fram  till sjukhuset tänkte jag först vända tillbaka, men när jag fick se skylten "Heart shaped waterfall 1.6 miles" kom jag på andra tankar.

Jag har ju läst om vattenfallet som en av öns största attraktioner. Visserligen är det inget vatten i det nu under sommaren men det måste ändå vara värt ett besök.

Så småningom smalnade vägen av

För att sedan övergå i en skogsstig med lite klättring och varningsskyltar. Men skam den som ger sig.

Och när jag väl var framme möttes jag av denna sköna syn. Ett litet skåp med en stämpel och en gästbok. Jag hade utan att veta om det avverkat en "Post box walk". Det finns 21 sådana vandringsleder på St Helena och de avslutas alltid med skåpet där man kan skriva in sig i boken och få en stämpel som bevis att man varit där.

Och själva vattenfallet? Jag fick mycket bättre bilder av det från utflykten nästa dag, så vi får återkomma till det.

För att komma tillbaka till Jamestown tänkte jag ta den andra vägen ner. I korsningen där de två vägarna möts träffade jag den här mannen som sa att han bodde inte så långt därifrån. Det visade sig vara en mycket strategisk placering. Han inte bara vinkade till alla bilar som passerade. Det är för övrigt något som alla förväntas göra. I varenda bil som passerade mig under promenaden vinkade man till mig och man förväntas självfallet vinka tillbaka. En riktigt trevlig vana som påminner mig om när jag och familjen var i Burma för några år sedan och alla ropade "mingalabar" vart än man gick. 

Hursomhelst, mannen i vägkorsningen inte bara vinkade, han hade några ord att utbyta med alla som körde förbi. Så genom sin strategiska placering kan vi lugnt utgå från att han känner varenda människa på ön. 

Och bakom sin rygg hade han denna fantastiska vy över Jamestown, inklusive RMS St Helena där ute på redden.