Napoleon och St Helena

Napoleon anlände till St Helena den 15 oktober 1815 efter drygt två månaders resa med fartyget HMS Northumberland. Resan kunde ha gått snabbare, kanske 6 veckor, men engelsmännen var, med Napoleons flykt från Elba i gott minne,  så rädda att någon skulle försöka frita honom att man tog stora omvägar. Förutom Napoleons franska ledsagare; några generaler med fruar, en kock,  en arkivarie att skriva Napoleons krönika och några fler, sände engelsmännen en stor styrka soldater att vakta honom. Befolkningen på St Helena steg med en gång från 6.500 till 8.000.

Även om resan hade tagit tid hade man inte fått någon längre förvarning på ön, så man hade inte hunnit förbereda mycket för Napoleons ankomst, särskilt inte för någon bostad.

Den första natten fick Napoleon  tillbringa ombord på båten. Första natten iland bodde han i Porteous House, som ligger mittemot mitt hotell.  Huset har sedan dess brunnit ner men en exakt kopia har återuppbyggts på samma plats.

Det var redan bestämt att Longwood House skulle iordningställas för Napoelon, men i väntan på det fick han flytta in en  paviljong till egendomen Briars, som ägdes av en engelsk köpman, Wiliam Balcombe. Förutom att han lät Napoleon bo i Briars blev de också goda vänner vilket gjorde att guvernören, som anade konspirationer överallt tvingade Balcombe att lämna ön 1818.  

Longwood blev så klart för in flyttning den 10 december 1815 och Napoelon kom att bo där till sin död 5 may 1821.

Tyvärr fick jag inte fotografera inne i huset.  Det enda jag lyckades smygfotografera är det här hålet i en jalusi som Napoelon själv gjorde med en kniv  för att kunna smygtitta på vad som försiggick utanför huset.

 

Från insidan (smygfoto)

Från utsidan

Det fanns inte heller några kort med interiörbilder att köpa. De hade kommit med samma båt som jag men ännu inte packats ur containerna. En av de franska medresenärerna, som är stor Napoleonkännare hade lyckades få till en privat visning och tog massor av bilder. Jag hoppas att han ska dela med sig några som jag i så fall kan ladda upp här senare.

Huset är som sagt inte särskilt stort.  Där finns flera flera sängar som han flyttade sig mellan på dagarna.  Det är väldigt fuktigt. Man kunde känna en  lätt mögeldoft även om huset renoverats.  Faktum är att efter Napoeleons död och hans medföljares avresa från ön lämnades huset att förfalla.  En bonde flyttade dit och använde det som ladugård, vilket det faktiskt också hade varit från början innan det först gjordes om till sommarresidens för guvernören och därefter iordningställdes för Napoleon.

Det var först 1858 som  Frankrike köpte marken till Longwood och Napoelons gravplats och placerade en konsul på ön för att ta hand om det byggnaderna. Trots detta fortsatte förfallet och eftersom huset var svårt termitangripet övervägde man att riva det. Först 1940 beslöts att fullständigt renovera huset och inredningen.  Sedan dess har man tillverkat nya möbler istället för de som blivit förstörda och återställt huset som det såg ut på Napoeleons tid.

Fukten och blåsten måste säkert ha bidragit till Napoelons dåliga hälsa, även om det finns teorier om att han förgiftades med arsenik. Men om den saken finns det många teorier. Jag ska inte skriva en hel essä om Napoleons liv här. Det har många andra redan gjort.

Jag gick vidare till Napoleons gravplats som ligger någon kilometer från Longwood, fridfullt belägen i en grönskande sänka en bit från vägen.

Napoleon had själv sagt att om engelsmännen, mot förmodan, inte skulle vilja att hans kropp flyttade från ön så ville han begravas vid denna plats, där det finns en källa där de brukade hämta vatten till Longwood. Platsen är också fantastisk vacker, lugn och fridfull så man kan verkligen förstå hans val.

Kroppen flyttades 1840 till Invaliddomen i Paris men själva graven står kvar som förr.  Gravstenen är utan inskription. Engelsmännen tillät inte något annat namn än Napoleon Bonaparte på stenen. Fransmännen, som egentligen ville att det skulle stå Kejsar Napoleon hade som kompromiss föreslagit bara Napoleon. När engelsmännen inte heller gick med på det valde man att inte skriva något alls på gravstenen.