Torsdag i Jamestown

Den näst sista dagen ägnade jag återigen åt Jamestown och de närmaste omgivningarna.

Först en härlig simtur i den helt nyrenoverade swimmingpoolen. Skämtsamma som de är kallar de  den sin Ool, “because there is no P in it” :-)

Efter frukost stannade jag till vid kafét i hamnen där man serverar kaffe odlat på ön. Napoleon lär ha sagt att det enda som var bra med St Helena var kaffet och det smakade lite speciellt men väldigt gott. 

Därefter fortsatte jag att vandra  efter bergssidan mot Ruperts, där den nyanlagda hamnen, som ska ta emot den nya lastbåten och bränsleleveranser till flygplatsen, ligger.

På vägen kunde jag vinka farväl till RMS St Helena som nu satte av mot Ascension Island för sitt sista besök där innan hon kommer tillbaka St Helena nästa vecka för att därefter anträda den allra sist seglatsen tillbaka till Kapstaden.

Ruperts är helt enkelt ett litet industriområde. 

Vägen till flygplatsen är nybyggd och den enda på hela ön där man t.o.m lyckats måla en mittlinje. De andra vägarna är helt enkelt alltför smala för det. Flygplatsvägen försvinner till vänster. Jag tog mig tillbaka till Jamestown med landsvägen istället för att gå tillbaka samma stig jag kommit (faktiskt lite för läskig i min smak), så det blev att kämpa på uppåt på vägen till höger.

 

Man kan undra varför man behöver sätta upp en sådan här "single lane" skylt. Det finns ju nästan ingenstans man kan mötas på vägarna här utom på de särskilda mötesplatserna och det vet ju alla, så en bil i taget och "single lane" gäller överallt. Jag är förresten både glad och tacksam att jag beslöt mig för att inte hyra bil själv.

Så var det då dags för “Jacob’s ladder”

699 steg, 282 meter att förflytta sig upp till en höjd av 184 meter över havet. 

Ett djupt andetag och så i väg.  Det kändes faktiskt inte så mycket i benen som jag trott. Det var värre med andhämtningen och andningspauserna blev tätare ju längre upp jag kom. Alltnog, jag klarade det på 13 minuter och 21 sekunder.

Så här ser det ut uppifrån. Den här platsen heter Half Tree Hollow. Här bor den största delen av befolkningen på ön och det är inte så konstigt. Här är det både frisk luft  och fin utsikt.  En taxiförare jag åkte med beklagade sig över att det är så mycket trafik och dålig luft i Jamestown. Han skulle bara se Bryssel :-)

Efter en jättegod god tonfisksmörgås gick jag ner igen. Tog inte tiden. Det var inte så ansträngande men benen darrade ändå när jag var framme. 

Därefter snabbt in på museet som ligger vid foten av trappan där man får sitt diplom.

Kvällen avslutades på Anne’s place med tonfisk igen. Den här gången Crispy Chilli Tuna Steak med ett glas St Helenaproducerat vin. Ja, druvorna växer inte här. Man importerar druvsaften från Sydafrika men jäsningen sker här.  Underbart gott alltihop.